GERDA - En sångsaga

Han hette Arvid Vidgar, var 28 år och skeppare på skonerten Marie. Hemma i St Anna skärgård väntade hustrun Gerda med deras två små barn och ett tredje på gång. I oktober 1913 förliste Marie. Hela besättningen om fyra man omkom och plötsligt var Gerda ensam med barnen. Omkring detta tragiska men på den tiden inte alls ovanliga människoöde har Bosse Wastesson och Gudrid Hansen skapat "Gerda - en sångsaga".

Under fliken "Böcker/CD m m" kan du se/köpa utgivna CD-skivor.

”Gerda – En Sångsaga” har efter premiärframförandet 2000 i S:t Anna kyrka, genom åren framförts i stora och små sammanhang, bl a ett flertal gånger på Åland och i De Geerhallen i Norrköping, i Berwaldhallen i Stockholm. Föreställningar utefter vattnet och med fartyg som scen är några av stora publika framgångar. Föreställningens styrka är, att den kan framföras på stora scener, med symfoniorkester, men också i nära, små sammanhang, ex vis i kyrkor och på bryggor invid vatten. Berättelsen är lika gripande och varsamheten i att skildra det sanna lika berörande oavsett miljön.

Välkommen att kontakta oss vid intresse för att diskutera en föreställning!

- UTDRAG FRÅN RECENSIONER -

"... Gudrid Hansens texter som griper tag i lyssnaren och ger bottnar åt det dramatiska skeendet. Hansens alldeles utmärkta texter är poetiska och har en naturlig inneboende drive. I sången Midsommardans på Vänsö blir det rentav Ferlinskt." (ur Norrköpings Tidningar, 31 okt 2000)

"Att sångsagan Gerda ger ett trovärdigt och naturligt intryck beror i hög grad på Gudrid Hansens berättande texter, personligt framförda av Arja Saijonmaa. Hansens sångtexter visar ofta lyrisk skaparådra". (ur Norrköpings Tidningar, 3 okt 2005)

Över 10 000 människor har nu upplevt och berörts en föreställning med "Gerda - En Sångsaga"!

En gripande skildring av en sann berättelse om två unga människors öde i början av förra sekelskiftet.

- Beskrivning av de "verkliga" Gerda och Arvid -

Arvid Vidgar föddes i fattigstugan i S:t Anna i oktober 1885. Gerda Karlsson föddes i backstugan i Sjöberga,

Rönö på Vikbolandet år 1889. De båda träffas 1908 i S:t Anna och gifter sig ett par år senare.

De bosätter sig vid Uvmarö, i ett hus som fortfarande står kvar.

Arvid som är sjöman, har en dröm sedan barndomen - att få en egen Valentin i Emtevik skuta. Drömmen blir verklig 1913 i och med att han tillsammans med gode vännen Valentin i Emtevik köper skonerten "Marie". I en storm på Ålands hav i oktober 1913 förliser Marie när hon är på väg med en last av cement på väg från Limhamn till Gävle. Alla fyra besättningsmännen omkommer, däribland Arvid och Valentin. Hemma i S:t Anna blir Gerda ensam med två barn och ett ännu ofött, en flicka, som får namnet Arvidella.

För änkorna efter sjömännen vid den här tiden blev levnadsförhållandena oerhört svåra. Detta gäller självfallet även Gerda. Hon flyttar tillbaka till Vikbolandet och blir hushållerska åt en betydligt äldre bonde. Hon gifter aldrig om sig men föder ytterligare tre barn åt denne man.

Efter mannens död flyttar Gerda i mitten av 1940-talet till Sörmland och blir där återigen hushållerska år en yngre man, Ragnar Larsson, född det året Arvid dog ute till havs, år 1913. Enligt släktingar blir denna tid för Gerda återigen lycklig och de båda lever tillsammans fram till Ragnars död 1977. Gerdas liv blir långt, 1980 avlider hon, 91 år gammal.

EMIGRANTBERÄTTELSEN "VINDARNA VISADE OSS VÄGEN"

EN NYSKRIVEN BERÄTTELSE OM EMIGRATIONEN FRÅN KINDABYGDEN
MED MUSIK, DRAMA OCH SÅNG!

Manus Gudrid Hansen

Emigrantberättelsen "Vindarna Visade oss vägen" framfördes för första gången under Amerikaveckan i Kinda/Ydre i juni 2009. Stående ovationer och härliga reaktioner följde på den nyskrivna berättelsen som främst lyfter fram den "lilla" människan och speglar det vanliga, enkla folket som utvandrade från Kindabygden så tidigt som 1845 och framåt. I akt I möter vi drängen Erik, pigan Anna, Fru Jakobsson med sina barn, de äldre systrarna Lovisa och Hulda, gamla mor Karlsson och självklart Apotekare Carl Gustaf Sundius. Sundius var den som tog tankarna om emigrationen till Kisa och den drivande i att förmå människorna att lämna Sverige för ett nytt liv i Amerika.

I akt 2 möter vi våra vänner i Amerika och får ta del av deras livsöden där. Vi möter även guldgrävaren Carl P Carlsen och en gammal indiankvinna. Hela berättelsen leds fram av en berättare - Fred Johansson, som ledsagar publiken inte minst med att blanda det uppdiktade med den sanna verkligheten. Mycket sång och musik och inte minst humor gör att föreställningen böljar mellan vemod, sorg, glädje, skratt, framtidstro och hemlängtan. Kort sagt - precis så som livet tedde sig för de som lämnade Sverige. Föreställningen inleds i nutid och avslutas i nutid med infallsvinklar på hur viktigt det är att vi i dag tar emot de som kommer till vårt land - öppnar våra händer och hjärtan och ser alla som medmänniskor.